Ja, jag hatar crossfit. Lite.

Jag har ju börjat träna crossfit igen och har gått på några egna träningar och några WOD i grupp. Igår var det dags igen för en WOD i grupp. Ett träningspass med 6 x 5 minuter AMRAP.

Undrar du hur det gick?

Det gick skit. Var så otroligt tungt. När jag kom tillbaka till omklädningsrummet efter passet hörde jag mig själv säga att jag hatar crossfit. Det var en riktig plåga att gå genom träningspasset. Varför gör jag detta mot mig själv? Och efteråt kände jag mig så genomtrött, vinglade hem med darriga ben och badade badkar med barnen.

Det konstiga är att jag idag börjar känna ett litet sug efter CrossFit Jeppis igen. Något djupt inom mig som halvt omedvetet försöker locka mig ditåt. Kanske är det tanken på att jag blir lite bättre för varje pass. Träningen kommer ju aldrig att bli lättare, men för varje träningspass klarar min kropp av lite mer.

Jag har signat upp nu för ett halvår och kommer ge träningen den chansen. Jag kommer att hata det ibland – antagligen ganska ofta – men jag behöver träningen och bara bestämmer mig för att köra. Vet att uppläggen och peppen från coacherna kommer att ge mig bästa förutsättningarna. Skulle aldrig fixa att göra såna här tuffa träningspass på egen hand just nu.

Så vi tutar och kör. Tränar när jag hinner, anpassar övningarna att passa mig. Och har en svag förhoppning om att jag kanske kommer att hata crossfit lite mindre i framtiden.