Löprunda i stan
Jag slutade lite tidagare idag, och hade tänkt ta ett pass på gymet efteråt, men när jag kom ut i det vackra höstvädret blev jag tvungen att dra på mig barfotaskorna istället. Det kändes ungefär som att springa på en sommaräng när jag satte iväg med mina Fivefingers, bara älskar känslan man får av att springa med dem. Jag sprang längst hittils med barfotaskorna, ungefär 10 kilometer skrapade jag ihop. Lite kände jag av i höften och knäna, men inget som tvingade mig att stanna. Jag måste nog ännu koncentrera mig för att springa på “rätt sätt”, annars börjar det ofta göra ont i knäna. Pulsen var högre än vanligt, medelpuls på 159, så jag blev tvungen att stanna och fota emellanåt får att få ner pulsen..
Iland är det bättre att bara koncentrera sig på att fota och inte alls springa. Det kan t.ex vara bra om man dras med en envis förkyning.
Ja, mamma har ju alltid rätt, men jag tror faktiskt att förkylningen har gått om nu.. :)