Svettigt spel, illaluktande tröjor och 100% njutning

Jag vet inte om ni läsare vet om det, men jag har alltid gillat bollsporter. Favoritsporten nummer ett var alltid innebandy. Jag spelade så mycket som möjligt under högstadie- och gymnasietiden. Fotboll kom på nummer två och det spelade jag också i lag en tid. Volleyboll har jag också spelat en hel del, men det var alltid mera som avslappning på somrarna. Jag blev nog inte riktigt född volleybollspelare heller med min längd, utan jag passade bättre att springa mellan benen på de andra i innebandyn.

Men sen hände nåt när jag flyttade till Helsingfors. Plötsligt fanns de där lagen och skolturneringarna inte kvar längre, och skulle man spela skulle man gå all in. Så då slutade jag, för jag ville inte spela fyra gånger i veckan, som alternativet stod mellan.

Men ibland önskar jag mig tillbaka till de där svettiga och nervösa skolturneringarna, då man drog på sig de illaluktande skoltröjorna med allvarliga miner och spelade för kung och fosterland tills matchen blåstes av. Ibland blev det vinst, ibland förlust. Men det var alltid lika roligt att spela.

Den typen av träning, då man njuter till fullo av det man gör – det är nog den träningen som är allra bäst, kom jag och Jessica fram till när vi spelade tennis igår. Och tennisen är precis likadan. Man inleder en match, och plötsligt har en timme gått utan att man ens märkt om det. Svetten rinner och pulsen är hög, men man vill bara fortsätta. Sån träning är nog den bästa! En njutning från början till slut.

Tack för en bra match, Jessica! Som vanligt var det jämnt när vi spelade. Vi är båda lika bra – eller ska man säga lika dåliga – men vi får alltid till ett bra och svettigt spel. Sämre lördagkvällar kunde man definitivt ha!