Terränglöpning, den bästa avslappningen

Min kropp berättar minsann åt mig att jag har tränat crossfit två dagar i sträck. Värken i axlarna och armarna är katastrofal och det känns som om jag blivit överkörd av en ångvält. Så igår hade ingen lust för att försöka åstadkomma något vettigt på boxen, men däremot for jag och syster Adina på ett härligt terrängpass på Larsmo vandringsled.

Att springa i lugnt och skönt tempo medan man pratar om dittan och dattan och håller koll på var man sätter fötterna, det kallar jag avslappning. Ingen klocka som stressar, inga tider att passa, utan bara full njutning. Lite blåbär nu som då när de var för många för att motstå. 8,5 kilometer blev det på den kortare rundan.

Sån här träning är det som jag kommer ihåg sen när vintern kommer emot. Det är sån här träning jag vill göra. Och det bästa med det hela är att det inte känns som träning alls…. Förutom de sista hundra meterna, då vi jagade varandra som hund och katt över sportplanen – det kändes minsann när syret inte ville räcka till! Jag och syster har varit duktiga på att bråka och jaga varandra när vi var små, och tydligen var vi riktigt duktiga på det ännu!

Vilket spår blir det nästa gång? Tipsa gärna om bra trailspår här i närheten om du har några bra på lut.