Helsingfors VS Jakobstad – inför flytten

Som jag tidigare berättat kommer vi att flytta till Jakobstad från Helsingfors i mitten av januari. Efter så många år i huvudstaden är det inte något lätt beslut att flytta tillbaka, men så kan det gå när man blir förälskad i ett skruttigt hus med en strandbastu.

Jag flyttade hit 2007 för att studera fysioterapi. Jag minns hur stor staden kändes och hur liten jag och min kämppis Anna kände oss när vi försökte orientera oss fram med hjälp av kartor – vi hade ju inga GPS på den tiden!

Några år senare kom Jonathan hit, vi gifte oss och byggde vårt liv här. Och nu har det plötsligt gått nio och ett halvt år. Staden är mindre än aldrig förr och jag kan alla gator utantill. Jag och Jonathan har alltid tyckt om att köra runt och upptäcka nya ställen, men nu känns det som om det inte finns några nya ställen att upptäcka längre. Ska jag vara riktigt ärlig har jag nog börjat tröttna lite på stan den senaste tiden.

Jag har aldrig tänkt att jag ska bo i Helsingfors resten av mitt liv, men jag vet inte heller om jag tänkt att vi ska bo i Österbotten. Även om vi båda är hemma därifrån så känns det konstigt att flytta tillbaka efter så lång tid. Skrämmande, men lite bra på samma gång.

För mig själv gjorde jag upp en Helsingfors VS Jakobstad-lista, och tänkte att jag lika bra kan dela med mig av mina tankar här också!

Bättre med Helsingfors

Anonymiteten. Ingen bryr sig vad jag handlar i S-market, för ingen känner mig. Så otroligt skönt!

Alla restauranger och caféer. Att man kan välja mellan över 1000 restauranger istället för 5. Eller att man kan besöka en ny lunchrestaurang varje vecka.

Utbud av speciella aktiviteter som t.ex. taitoliikuntakeskus och wakeboardkabel som inte finns hemma.

Flygen bara en halvtimme bort. Att resa är så mycket enklare.

Kitesurfingkompisarna, framförallt tjejerna. Vi behöver fler kitesurfingtjejer till Österbotten! På riktigt – var ääär ni?!

Siwa 100 meter från huset. Bara att springa ner när någonting fattas.

Drumsö simhall. Simhallen är nu på 100 meters avstånd, och den är så perfekt. Lugn och tyst och underbar. Kanske mitt favoritställe på Drumsö just nu.

Shopping. Jag shoppar inte ofta, men när jag behöver något är det ju tryggt att veta att det finns Zara, Mango och Stadium i alla fall. Eller IKEA.

Min Nepalalesiska restaurang. Lumbini på Drumsö, jag kommer att sakna dig. Får man ens nepalesisk mat någonstans i Jakobstad? Tror inte det? Kokkola? Österbotten? Hjäälp!

Man kan spotta kändisar som André Wickström i Lidl, Sami Hedberg på Michelingatan eller Redrama på löprundan. Hehe, inte kanske största orsaken till att jag gillar Helsingfors, men lite roligt ändå.

Sommaren kommer lite tidigare, vintern är lite kortare.

Större chans att träffa gamla klasskompisar, utomlandskompisar eller vänner man inte sett på länge eftersom det är mera “omsättning på folk” i huvudstadsregionen.

Man kan göra allt på precis sitt eget sätt och ingen behöver bry sig ett jota. Det finns så många åsikter och sätt att leva på att ingenting är konstigt. Och man får vara annorlunda.

Det finns apotek, bensinstationer och kiosker som är öppna dygnet runt, alla årets dagar.

Alla event händer här, man kan alltid gå på resemässan eller Coldplay-konserten om man vill.

Man pratar finska ibland, så man inte glömmer bort den helt.

Folk känns i allmänhet mera positiva och framåtsträvande, om vi generaliserar. Det driver mig till att prestera bättre.

Bättre med Jakobstad

Familjen är närmare. Jag har alltid saknat min stora familj i Helsingfors. Jag vill se mina syskonbarn oftare. Jag vill bada bastu med mina systrar en vanlig vardag. Jag vill äta söndagsmiddag med mamma och pappa, utan att behöva säga hejdå och köra sex timmar i bilen till en annan stad. Jag vill dricka kaffe en regnig tisdagskväll med Fammo och Faffa.

Vänner. Visst kommer jag att sakna mina vänner i Helsingfors också, men jag har ändå fler vänner i Österbotten, såna som jag så länge väntat på att få träffa lite oftare! Gör er redo för tjejkvällar och caféhäng – för här kommer jag!

Ingen dyr parkering. I alla fall inte 6 euro per halvtimme som vi betalade i Forum förra veckan!

Jag känner till de bästa trailspåren, och får alltid någon med mig på löprundan.

Hundarna. Mamma och pappas hundar saknar jag lika mycket som själva familjen. Jag vill busa med dem oftare!

Allt vad ett eget hus innebär. Jag har aldrig gillar höghus, för jag känner mig så liten och instängd. Ja tack till en egen tomt som man kan röja på, plantera på, bygga en brygga nere vid sjön. Jag vill skotta snö och kratta löv!

Bättre stränder för kitesurfing. Lohtaja är den bästa platsen för kitesurfing i Finland och nu blir det min hemmaspot, tillsammans med underbara Storsand. Jag längtar!

Vi får en katt! Jag vet inte ännu om det är positivt eller negativt, men på köpet med huset följer en gammal katt som inte vill flytta därifrån.

Småstadslivet har ju sin charm ändå. Man vet ju var allt finns, och allt är så bekant och “hemma”. Det finns ett FPA, inte fem. Ett sjukhus, ett Prisma… ja, ni fattar.

Människorna är mer hjälpsamma och vänliga, och bryr sig lite mera. Alltså grannar som inte hälsar eller svarar på frågor när man möter dem i trapphuset – vad händer med mänskligheten i en storstad?

Allt är billigare. Att få en budapestbakelse vid Café Fredrika för 3,50? Sjukt billigt om du frågar mig, som är van vid 7 euros bakelser på Café Esplanad.

Man tar det lite lugnare. Livet är lite mera easy-going för det mesta.

Man får säga hej oftare till människor man möter, för alla känner ju alla. Alltid är det inte en bra sak förstås, men jag tror ändå det är något positivt i att bli påhejad flera gånger per dag.

Naturen är närmare. Vi kommer att bo lite på landet och området runt är så härligt.

Man får service på svenska. Älskar att tala dialekt när jag frågar efter nåt i affärerna.

Det finns positivt och negativt med båda städerna, men i slutändan tror jag ändå att det rätt så långt blir som man gör det till. Helsingfors kommer alltid vara min och Jonathans stad, där allting började. Men nu ska vi prova på detta och se hur det går. Att flytta är ju ändå aldrig något definitivt. Trivs vi inte så flyttar vi någon annanstans.

Vad skulle du lägga till på listan? 

Till ni som frågat om våra jobb och vad som händer med dem: Jonathan kommer att fortsätta på sitt företag Genero, för de har också kontor i Jakobstad. Antagligen blir det en del resor för honom nu och då men det mesta kan han göra därifrån. Jag har främst tänkt satsa på onlineträning under det kommande året, och det kan jag ju göra varifrån som helst.