Har du söndagsångest?
Jag kom att tänka på idag att jag inte haft söndagsångest på väldigt länge. Nu för tiden som “hemmamamma” kan jag också njuta av måndagar och tycker det är så skönt att äta frukost i lugn och ro på måndagsmorgnarna.
Under de år jag jobbade som fysioterapeut på Helsingfors hade jag nog viss söndagsnervositet varje vecka. Tyckte det var jobbigt att veta att jag måste vara på jobb prick klockan 8 eller så var det en kund som blev tvungen att vänta på mig.
Men de senaste åren jag jobbat som egenföretagare har jag inte haft söndagsångest, utan det är så mycket lättare att se fram emot nån del av jobbet eller något roligt jag får göra. Livet som egenföretagare ger mig sällan ångest när jag kan styra och ställa själv över min tid.
Dessutom hade jag ofta som vana att starta måndagen mjukt med frukost framför Netflix innan jobbet satte igång, för att ha något att se fram emot på söndagkväll. Eller ett träningspass på lunchen. Varför inte, när jag själv är min egen chef?
Jag tror de där småsakerna kan betyda mycket. Kanske inte för att vara effektivaste möjliga, men för att se fram emot något istället för att ha ångest.
På mannens jobb har de gemensamma måndagsfrukostar som företaget står för. Visst blir det lite trevligare att tänka på jobbet när man vet man får starta med en god frukost tillsammans med kollegorna.
Är det så att man borde byta jobb om man varje söndag går med en känsla av jobbångest i halsen? Eller kan man minska på stressen på nåt sätt, prata med någon som kan hjälpa?
I en drömvärld tror jag att söndagsångest inte finns. Jag tänker att livet är allt för kort för det. Men verkligheten kan ju se helt annorlunda ut. Och på ett sätt tror jag människan behöver lite utmaningar och sånt som skrämmer en – det är ju så man växer.
Men vad är lagom?
Ingen söndagsångest idag ute på isen i det fina vädret
Hur tänker du? Är söndagsångest något man ska lära sig leva med eller tvärtom – något man borde göra något åt?
