Min utmaning: 100 burpees
De senaste månaderna har jag tränat minst vad jag nånsin gjort. Under samma tid har jag antagligen också varit mest stressad och faktiskt också ganska nere vissa dagar. Det var relativt nyligen som jag insåg sambandet mellan de här båda och bestämde mig för att göra en ändring.
Det är en konstig ekvation det här med att träna egentligen. Man gör av med energi, men ändå ger det mer energi i slutändan. Att träna regelbundet är inte bara något jag tycker om att göra, utan något jag måste göra för att må bra.
Och när jag har sån oflyt som jag har just nu, då är det bara för att bestämma sig och köra på. Boka in och genomför. Sen kommer flytet med tiden. Det är inte så att jag fått mera tid helt plötsligt, utan tiden till att träna får man ta från nåt annat.
Och om det inte finns tid på kvällarna (som det inte finns alls denna vecka) då får jag helt enkelt se till att träna på dagen, med barnen. Det går om man bara vill. I måndags tog jag en långpromenad med barnen i vagnen, och idag tränade jag hemma på vardagsrumsgolvet.
Verkligheten oförskönad i bilden ovan. En baby som vill ha uppmärksamhet, och storebror som dricker juice direkt ur förpackningen i bakgrunden. Och överallt däremellan det vanliga leksaksstöket.
100 burpees
Dagens utmaning var att göra 100 burpees. Då klär jag på mig träningskläderna från morgonen och tar inte av dem innan utmaningen är avklarad. Jag fick också byta ut två burpees till ett varv upp och ner i trapporna. 100 burpees blev gjorda och däremellan när barnen ville ha uppmärksamhet tränade jag med dem som vikt.
Arthur ska sitta på mig som vikt och beordrar att köra antingen “kuaks” (= squats), “pussap” (push up). Han tycker det är roligt att jumppa och gör sin egen variant av burpees. Greta får flyga lite flygplan medan jag tränar inre magmuskler.
Nu kanske några av er som läser kör 100 burpees bara som uppvärmning till ert mycket hårdare pass, men för mig känns detta som en riktigt bra start. 100 burpees är mera än inga burpees alls. Jag börjar på min nivå, med det jag hinner med. Målet är att få upp både styrkan och konditionen för att kroppen ska klara av roligare utmaningar i framtiden.
Det bästa är att härifrån kan formen bara gå uppåt.
Hur tränar du som läser för tillfället? Hur är formen?
Jag fick mitt tredje barn ungefär en vecka efter att du fått Greta så jag jag känner igen mig. Jag promenerar mycket och simmar ibland. Skulle gärna börja styrketräna igen, men eftersom jag är rädd för att göra fel (blev snittad och är dessutom jättesvag i magmuskler och bäckenbotten) så vågar jag inte träna styrka alls. Får inte till träning hemma utan vill träna “ordentligt” på gym för att också få egentid.
Ja, inte är det lätt att få till träning hemma alla gånger! Men kanske det kan vara värt för dig att kolla upp hur du kan träna med t.ex. en mammamage-tränare, så får du övningar som passar just dig! Känner igen det där att man är rädd för att göra fel.. Kram!