Seglingssemestern: Segling, vandring och äventyr på Höga kusten

Höga klippor och djupa dalar i en liten segelbåt, det är höga kusten när det är som bäst. Att segla på Höga kusten under semestern visade sig vara ett riktigt bra beslut. Det blev den perfekta kombinationen av att ta det lugnt och ändå uppleva något nytt. Kanske är det just den möjligheten som gör att jag gillar segling så mycket.

Vi packade båten full av mat och åkte iväg för två veckor. Arthur var bara åtta veckor när vi åkte iväg, men det gick hur bra som helst. Han är van att få hänga med oss överallt, och i båten trivs han extra bra. Vi åkte tillsammans med våra vänner Anders och Jessica, som också har en liten bebis, en månad äldre än Arthur, och en tvååring. De hade tidigare seglat Höga kusten så de hade bättre koll än oss vart det lönar sig att åka.

Rutten startade från Jakobstad över till Umeå, Holmsund. Seglingen över havet tog 12 timmar med varierande vindar, så vi både körde för motor och seglade. Vi åkte vidare neråt mot Örnsköldsvik med stopp i Järnnäs, en söt liten gästhamn. Oturligt nog hade vi motvind en stor del av seglingen de första dagarna, så det blev mest att vi körde för motor eller kryssade uppvind. Senare under seglingen hann vi också testa på varmare medvindar, men under resan var vädret väldigt ostadigt och varierande i allt från kallt regn till varma sommardagar.

Höga kusten går från Örnsköldsvik neråt till Sundsvall, och det finns hur mycket som helst att upptäcka här. Det som är så speciellt med Höga kusen är att landskapet är så kuperat. Bergen är höga och kastar sig dramatiskt rätt ner i havet. På vissa ställen seglade vi väldigt nära land mellan höga berg och hade 50 meter vatten under oss.

Ett stort plus är gästhamnarna som finns överallt, och är riktigt super med bra service med finska mått mätt. När vi väl var i Örnsköldsvik låg alla andra öarna rätt så nära, så det blev ofta bara några timmars segling innan vi var framme vid nästa stopp.

Örnsköldsvik – båtliv mitt i stan

Örnsköldsvik har en bra gästhamn som ligger i centrum av stan, så när vi vaknade första morgonen där så startade vi med en lyxig hotellfrukost på Elite Plaza Hotel, som ligger granne med hamnen. Vi sov två nätter i hamnen och njöt av lite stadsliv och shopping. Vi njöt av varmt väder i hamnen, god mat på mattorget i centrum och såg oss runt till fots.

Tack förresten för tipsen jag fick på restauranger och caféer! Just den kvällen vi skulle äta på nån bra restaurang var allt fullbokat lördagkvällen till ära, och eftersom båda bebisarna också var lite kinkiga, så blev det till slut en snabb middag på Max! Men nästa gång testar jag gärna restaurangerna Mamma Mia och Il Romano.

Vandring: Hela Höga kusten är berömt för sina fina vandringsleder som startar i Örnsköldsvik. Jag fick också tips på bra vandring i Örnsköldsvik jag aldrig hann testa på p.g.a en förkylning: trapporna upp till Varvsberget eller Gula leden upp till Åsberget.

Trysunda – Sveriges vackraste ö

Från Övik styrde vi mot Trysunda vilket blev en dagsetapp. Trysunda blev nog min favorit under hela resan. Ön kallas för Sveriges vackraste, och jag förstår varför. Den sötaste lilla fiskarby med pittoreska båthus göms bland höga berg på alla sidor. Stämningen på Trysunda är också riktigt mysig och båtplaserna i hamnen är inte så många. Här badade vi bastu på kvällen, åt god middag i sittbrunnen och dagen efter njöt vi hela dagen på en fin sandstrand på andra sidan ön.

Vandring: En morgon testade jag på vandringsleden västra slingan, en led som borde ha varit 2,5 km men var strax över 4 km. Det blev en av semesterns höjdpunkter, där jag gick och njöt av allt det vackra – från djupa, gamla skogar till soliga klipphällar.

Ulvön – Höga kustens Sandhamn

Ulvön, en kort dagsetapp från Trysunda, är också en väldigt vacker ö med pittoreska fiskebodar längs med hela strandkanten. Men till skillnad från Trysunda så är tempot lite högre och båtarna lite finare. Det var inte bara en lyxyacht som stod vid stranden. På Ulvön finns flera resturanger (tips: strömming med potatismos på Almagränd), en glasskiosk och butik. Och förstås möjlighet att testa på Surströmming, som ön är berömd för.

På dagarna är Ulvön full av turister, men till kvällen lägger sig lugnet över ön när färjorna slutat gå för dagen. Ulvön kallas för Höga kustens Sandhamn, och även om det var väldigt varierande folk och klädstilar här så är det inte stället där du solar bara bikini på bryggan, om man säger så.

Vandring: Ulvön är rätt så stor i storlek och vandringslederna är flera. Naturen är inte lika hänslående vacker som på Trysunda, men naturreservatet är absolut värd att vandra i. Naturen känns lite mystisk med allt det orörda. Vi stötte på en älg, fina fåglar, porlande bäckar och insjöar. Missa inte hiken upp till höga Lotsberget! Det är endast 500 meter upp dit, men en enorm höjdskillnad så du garanteras mjölksyra i benen och en fantastisk utsikt.

Från Ulvön blev vi tyvärr tvugna att börja söka oss hemåt igen eftersom semestern började lida mot sitt slut. Jag skulle gärna ha stannat ännu längre och åkt längre söderut mot Härnösand och de fina stränderna. Mjöltöns berg vill jag också testa att klättra upp på. Men vi sparar de sevärdheterna tills nästa gång, så har vi en ännu större orsak att åka tillbaka!

Ulvön – Valsörarna – Jakobstad

På väg hem åkte vi raka sträckan över till Valsörarna utanför Vasa. Vi startade på kvällen när de lovat bra vind från sydväst. Jonathan seglade mesta delen av tiden, men jag var också uppe några timmar och styrde under morgonnatten när Jonathan vilade. Den stunden var helt fantastisk.

Vi seglade i runt 5-6 knop medan det ljusnade runt oss och det enda jag såg åt alla håll, förutom Anders och Jessicas båt, var horisont och ett relativt lugnt hav. Definitivt något jag kommer minnas som ett av de bättre seglingsminnen.

Framme på Valsörarna vilade vi lite, åt och väntade ut den hårda vinden som blåst upp. Vi promenerade vandringsleden som gick tvärs över ön – en lagom lång vandring på en och en halv timme när vi gick fram och tillbaka.

Naturen på Valsörarna är helt annorlunda än Höga kusten, även om de båda tillsammans är med på listan över Unescos världsarv. När inlandsisen smälte formade det öarna på olika sätt; Valsörarna och Kvarkenomåret med massvis av stenbumlingar och lågt landskap och Höga kusten med höga berg, klippor och djupa hav.

Äventyr på väg hem

Vi lämnade Valsörarna på eftermiddagen och sista biten hem blev inte den skönaste seglingen direkt. Skumpigt med stora vågor. Vinden som vred till nästan motvind. En motor som lade av mitt ute på havet. En ryssja som vi tänkte åka in i. Värmare som slutade fungera inne i båten. Det blev lite mera äventyr än vi tänkt oss, även om det aldrig var någon fara. Vi seglade hem, hela vägen in till bryggan. Men gissa om det var skönt att lägga fötterna på bryggan i hemmahamnen! “Borta bra men hemma bäst” passade riktigt bra just då.

Men så är det med segling, eller alla resor egentligen. Det händer saker man inte kan förutse fastän hur väl man än förberett sig. Men huvudsaken att man klarar utmaningarna, och som bonus blir några upplevelser rikare – som i slutändan gör en starkare.

Jag är tacksam för den fina seglingssemestern, som blev riktigt super. Sällskapet var fantastiskt – Tack J & A! – barnen skötte sig exemplariskt och de ställen vi besökte var så otroligt fina. Nästa år beställer vi lite bättre väder och lite mera medvind i seglen så är det verkligen fullpott!