Varför jag älskar simning

Något av de bästa känslorna jag vet är den jag får från simhallen. Allt med hela simhallen är så otroligt skönt. Visst är det min gravidkropp som gillar det viktlösa tillståndet extra mycket, men det är också det att jag får fly från vintern en stund.

Det första simtaget, när jag glider ner under vattnet i en lång dykning, och allt blir tyst. Sen regelbundna simtag som synkroniseras med andningen. Huvudet åker upp och ner ovanför vattenytan. Andas in, andas ut… Ibland räknar jag simtagen och försöker ta så få tag som möjligt, för en extra avslappnad känsla. Det är bara jag och vattnet, inget annat. Ren meditation och avslappning.

Ibland pressar jag upp pulsen i ett snabbare tempo, och försöker få ett kraftigt drag bakåt i bröstsimmet, så att ryggen får jobba och det bränner i musklerna. Jag håller ut i samma tempo tills jag når kanten på bassängen. Vila, flåsa, och fortsätt igen med ett lugnare varv, så jag igen hittar andningen.

Och sen det bästa av allt, att pusta ut och njuta en stund i bastun, och sen klä på mig i så varma kläder jag bara kan för att trotsa vintern och snöstormen igen. När jag kommer ut i kylan är kroppen varm inifrån i en perfekt temperatur, och den friska luften på kinderna känns härligt svalkande. Kroppen känns avslappnad, varm och fräsch och så där skönt tränad, och magen som skriker efter mat får äntligen i sig något gott.

Det är därför jag gillar simning så mycket!