Att leva utan godis

Förutom att jag saknar vänner och familj med en så här lång resa, så är något av det jag saknar allra mest godis. Finskt lösgodis och speciellt salmiak och lakrits. Svarta, härliga, salta godisar, mmm… När vi gick på festivalen här om dagen saknade jag lakritsstängerna som brukar säljas på våra marknader och tillställningar. Det närmaste godis jag kommer här på ön är oreo-kex och chips, vilka inte är mina favoriter. Godissuget minskar hela tiden när vi är här, men suget dyker upp alltid nu som då.

Samtidigt vet jag att godisfria jag är så otroligt bra för mig själv. Jag klarar mig utan, och mår mycket bättre. Magen mår mycket bättre än hemma, och blodsockret hålls jämnare. Jag tror också att det är frånvaron av denna överflödiga energi som gjort att musklerna börjat träda fram bättre och jag känner mig i mitt livs toppform, starkare än någonsin. Förstås beror det också på att jag “tränar” flera timmar varje dag, men jag tror också att frånvaron av småätandet av godis bidrar till detta.

Jag vet att jag kommer att äta godis när vi kommer hem igen, för det är helt enkelt för gott. Men däremot kommer jag inte att äta godis varje dag eller varannan dag som tidigare (när det var som värst), utan jag tror att jag ska försöka hålla mig till lördagsgodiset. För nu har jag ju fått bevis på att det är möjligt att vara utan godis och att det dessutom gör gott åt kroppen!

För er därhemma som har godis och ser godis i affärerna kan det ju vara värre att stå emot, men försök blockera godiset ur tankarna. Föreställ dig att godishyllan inte existerar när du handlar så är det mycket lättare att stå emot suget. Om det inte finns något godis så kan man ju inte heller köpa något, eller hur? Om det inte fungerar kan ni tänka så här: “om godismonstret Lina klarar sig utan godis i tre månader, så klarar jag mig också till lördag!”

PS. Sorry ifall detta inlägg gjorde er godissugna, det blev jag iallafall… Men som sagt – godiset finns inte!