Den perfekta löprundan

Jag hade ingen lust alls för att springa idag. Klockan hade blivit mycket och jag skulle helst bara ha suttit mig ner i soffan och latat mig resten av kvällen. Men jag hade bestämt mig för att springa och då fick det bli så. Musiken i öronen och iväg. Då plötsligt hände något. Fötterna var inte längre trötta och motvilliga, utan började pinna på i ett bra tempo och allt kändes så skönt, helt perfekt.

Tempot var perfekt. Snabba, lätta steg. Bra hållning. Andningen var perfekt, lugna och regelbundna andetag. Det varma vädret med den småkyliga vinden var perfekt. Luften var perfekt, fylld av syre och havsluft. Skorna (nya Feelmax Vasko) testades första gången och satt helt perfekt på fötterna, ubersköna. Utsikten med solnedgången och senare den stora månen över staden var perfekt för att höja humöret. Musiken var lugn och skön, inga plastiga hits utan de bästa lugna låtarna fick denna gång sköta underhållningen. Tror den lugna musiken fick tempot och andningen att bli så bra. Kläderna var lagom varma och perfekta, och ja, ni fattade – allt var så där sällsynt perfekt som man drömmer om att träningspassen alltid ska vara, och träningsendorfinerna var säkert på max level.

55 minuter senare hade jag tagit mig runt hela vår ö för första gången, vilket blev den både den längsta och den roligaste löprundan för denna sommar.

Dagens lärdom: Även om det inte känns bra innan träning och du helst skulle skippa – bit ihop, ge dig iväg och känn hur fel du hade i dina antaganden! Låt träningen ge dig dina glada endorfiner som gör det lättare att börja träningen nästa gång! Åh, träningsendorfiner – jag älskar er!