ENMG-undersökning: hur det går till och mina resultat
Jag skrev ju igår att jag skulle på ENMG-undersökning så jag tänkte jag kan berätta lite mera om det. ENMG är en förkortning av elektromyografi, där man mäter hur nerver och muskler fungerar i kroppen. Det är ju nerverna som skickar signaler till musklerna om de ska dra ihop sig eller inte, så de båda samarbetar alltid för att en rörelse ska bli till.
Jag fick riktigt proffsig service i Seinäjoki, emottagen av en sjukskötare och en överläkare.
På mig mätte man först det sensoriska, hur snabbt nervsignalerna går fram i kroppen. Det gjorde man genom att fästa elektroder på två ställen på nerven och aktivera dem med ström. Jag kände av aktiveringen själv, för hela muskeln som innerverades drog ihop sig när den fick signal om att jobba. Det kändes lite konstigt när hela handen eller armen plötsligt rörde sig kraftigt när jag var helt avslappnad, men det gjorde inte ont. Läkaren berättade att nerverna kan skicka signaler med en hastighet över 100 meter per sekund – så det är inget dåligt system vi är utrustade med!
Sen mätte man också det motoriska, det vill säga musklernas styrka och aktivitet. Det gjorde man genom att sticka in nålar i musklerna medan jag aktiverade dem. Nålarna var lite tjockare än akupunkturnålar, och läkaren stack ner dem rakt i muskeln som skulle undersökas. Han bad mig på samma gång att göra en rörelse så att muskeln skulle aktiveras, och då grävde han ibland ytterligare med nålen i muskeln för att hitta rätt ställe. Det var inte alls behagligt om man säger så, men det var ganska snabbt över. Eftersom jag känner till musklerna i kroppen var det roligt att gissa vilken rörelse han skulle be mig göra för att muskeln skulle aktiveras!
Efteråt var jag givetvis full av stickmärken och något blåmärke här och där, och handen gjorde ont att använda. Men jag behövde inte använda värkmedicin och idag känner jag inget.
Och resultatet då?
Precis som jag misstänkte så var det inga fel med mina muskler eller nerver. Allt fungerar ju som det ska. Det jag besväras av är domningar i fingrarna på natten, vilket skulle kunna förklaras som en nervinklämning uppe i axeln bakom nyckelbenet, vilket är rätt så vanligt. Jag har dessutom brutit mitt nyckelben så jag har mindre utrymme för plexusnerven på vänster sida.
Men det förklarar inte varför jag får så ont i armbågarna efter t.ex. armhävningar. Det är något skumt med mina armbågar och jag kommer inte att ge mig förrän jag vet exakt vad det är. Det är ju någon komponent som blir inklämd nånstans i kroppen. Jag älskar ju sånt här detektivarbete men det är ju inte så roligt när man drabbas själv! Mardrömmen är ju att drabbas av klohand som t.ex. gamla diskuskastare kan drabbas av när det blir småfrakturer i armbågen. Och jag har ju faktiskt gamla skador i armbågarna. På tisdagen ska jag till Seinäjoki igen för att fundera vidare.
Men ENMG-undersökningen var riktigt intressant. Nästan så det var värt att åka till Seinäjoki för. Men bara nästan.