Hemma i hösten igen

Sista dagen i Spanien for vi igen ut på en paddlingstur med supparna. Vi paddlade lite under en timme och for på en morgonkaffe till grannbyn, ett supermysigt ställe uppe på ett berg med utsikt över havet… På väg hem lånade jag ett vattentätt fodral till telefonen och fotade lite maneter, som fanns överallt.

Nu är jag tillbaka i kalla och höstiga Helsingfors. Jag försöker igen intala mig om hur vacker hösten är, men utan resultat. Alla pratar om hur vackert det är och hur krispigt härlig luften är, men jag tänker bara kallt och mörkt och hemskt. Det känns som om alla frenetiskt försöker övertyga sig själv om hur underbart härlig hösten är, för att kunna lura sig själv att klara av vintern…. Hur kan hösten vara allas favoritårstid helt plötsligt? Det förstår jag inte. Jag blir så sorgsen av att se naturen dö och veta att det är länge tills jag kan kitesurfa och vara utomhus utan att frysa igen… Jag kommer inte på en enda sak som är bra med hösten om jag ska vara helt ärlig.

Det var dagens pepp härifrån, haha. Sorry!

Nu ska jag rycka upp mig och göra mig klar för ett möte.