Spring på ditt eget sätt

Nu när vägarna blivit bara ser man löpare överallt. En vardagskväll i april är tydligen det ultimata för löpare, för då ploppar de upp ur alla hörn på Helsingfors gator. Inte alltför sällan ser man hur löpare kikar på pulsklockan på handleden medan de springer. Många har siktet inställt på något löplopp under vårkanten och passar därför på att kolla hur långt man sprungit på vilken tid för att kanske pressa sig själv lite mera eller för att bara kolla hur man ligger till.

Jag tycker också det är roligt att träna med pulsklocka ibland, för att se exakt hur effektiv träningen är, hur långt jag sprungit och så vidare.  Det kan vara roligt att fokuserar på tid och fart för att skapa en tävling mot mig själv då jag hela tiden försöker bli bättre och bättre – men till vilket pris? För mig personligen blir det till priset av att jag inte uppfattar omgivningen och människorna runtom mig under löpturen. Och tyvärr ibland till priset av att jag inte kan njuta av löpningen.

Det är absolut inget fel med att träna målmedvetet om man själv vill det. Absolut inget fel med att springa och pressa sig för en viss tid. Men det är heller inte något man måste göra. Jag kan tänka mig att många kan ryckas med i detta tänk utan att man kanske själv valt det, utan bara för att man förväntas göra så om man äger ett par löpskor.

Det är okej att träna i sitt eget tempo, bara för att njuta. Du behöver inte kolla fart och tid om du inte vill. Även om du lunkar fram som en ko är det okej. Trots allt är det ju hälsosammare att springa lugnt än att springa på maxfart varje gång, som jag skrev om tidigare. Huvudsaken är att du hittar ett sätt att träna på som passar dig själv och som sporrar dig att fortsätta med det, och då är det ingen skillnad om du är den som räknar farten eller den som lunkar i sin egen takt.