Vår upplevelse på Mödrapolikliniken och önskan om förändring

Jag är så besviken just nu. Jag har fått remiss till mödrapolikliniken vid Soite i Kokkola för att diskutera och gå igenom den stundande förlossningen. Eftersom jag jobbat med en förlossningsrädsla så har besöket hit känts väldigt viktigt för att jag ska få de redskap jag behöver för att psykiskt vara redo för förlossningen.

Första besöket var bokat 8.3. För mig kändes det viktigt att Jonathan var med som moraliskt stöd så han avbokade ett evenemang i Helsingfors han egentligen skulle varit med på. Vi fixade skötare åt Arthur. Körde de 50 minutrarna hemifrån, jag full av förväntan att äntligen få prata genom allt med en barnmorska som hade koll på läget.

Framme blev tiden i väntrummet lång. Efter 30 minuter när jag började fråga mig för så visade det sig att barnmorskan vi skulle träffa var sjuk och inte kunde träffa oss. Ingen hade meddelat oss. Det enda man kunde göra var att boka en ny tid och be oss komma igen. Vi fick i alla fall träffa en läkare och kolla att allt såg bra ut på ultraljudet.

Nästa tid var bokad idag, 12:e april. Igen hade Jonathan tagit ledigt från jobbet och vi hade fixat barnvakt. Det kändes bra denna gång, för jag hade pratat med barnmorskan som skulle ta emot oss några dagar tidigare i telefon.

På plats kollade vi CTG och ultraljud. Allt såg bra ut vilket var skönt. När jag börjar fråga när vi får träffa barnmorskan för att prata om förlossningen så får vi höra att hon tyvärr är sjuk, men att vi kan få en ny tid.

När jag hör det blir jag så otroligt ledsen och arg att tårarna börjar rinna. Det är ju samtalet vi kom hit för. Vi bokar en ny tid men det är omöjligt att hitta en tid som passar både min mans tidtabell och förlossningen, så det slutar med att jag bokar en tid som bara jag kan gå på och behöver på nåt mirakulöst sätt hitta en barnvakt. Igen.

Skulle det handla om t.ex. tandläkartid skulle det inte alls vara samma sak. Men nu är jag så psykiskt instabil av allt det nervösa kring förlossningen att det blir en enorm besvikelse när en tid jag sett fram emot behöver skjutas upp. Två gånger på raken. Utan att vi blivit meddelade på nåt sätt.

När vi lämnar mödrapolikliniken är jag så arg och ledsen att jag känner jag inte vill komma tillbaka. Oron inför förlossningen blir inte direkt lindrad när jag som patient blir behandlad på detta sätt.

All personal jag träffat på mödrapoli och förlossningen i Kokkola har varit vänliga och professionella på alla sätt, verkligen underbara. Nu är kanske inte systemet där det bästa, eftersom meddelandet om vår inställda tid aldrig kom fram till oss. Men det oroar mig att direkt någon är sjuk så blir det svårt att hinna med poliklinik-besöken, som antagligen är lägre i prioritet än arbetet på förlossningen. Spekulerar jag.

Att personalbristen är så uppenbar känns inte tryggt när man förbereder sig på en förlossning. Och jag tänker på hur jobbigt det måste vara för personalen om det inte finns tillräckligt många barnmorskor på plats.

Min önskan är att man skulle satsa mera på förlossningsvården idag. Mera personal, bättre löner och bra och trygg uppföljning av gravida och nyblivna mammor. Jag tänker det är grunden för att man ska vilja få barn och att folkmängden i Finland ska öka.

Och så får jag väl så småningom inse att den där ompratade reformen med 6+6+6 ledighet mellan föräldrarna kanske skulle vara en riktigt bra idé ändå. Det låter så bra i teorin att familjerna ska få bestämma själva. Men så länge familjerna ska bestämma så kommer kvinnorna alltid att halka efter.

Det är ju många gånger mera praktiskt att kvinnan är hemma, också i vår familj. Men samtidigt har man så mycket att förlora på det också. Pappan får aldrig chansen att dela vardagen med barnet på samma sätt som mamman. Och framför allt – typiska kvinnojobb som barnmorskor, vårdpersonal, lärare och dagispedagoger kommer antagligen alltid att vara underbetalda om det inte blir en ändring.

Såna tankar ifrån ett upptappat bad en sen fredagkväll. Nu är bara frågan vem jag ska rösta på på söndag för att se en ändring i de här viktiga frågorna.