Vår upplevelse på Mödrapolikliniken och önskan om förändring

Vår upplevelse på Mödrapolikliniken och önskan om förändring

12.04.2019

Jag är så besviken just nu. Jag har fått remiss till mödrapolikliniken vid Soite i Kokkola för att diskutera och gå igenom den stundande förlossningen. Eftersom jag jobbat med en förlossningsrädsla så har besöket hit känts väldigt viktigt för att jag ska få de redskap jag behöver för att psykiskt vara redo för förlossningen.

Första besöket var bokat 8.3. För mig kändes det viktigt att Jonathan var med som moraliskt stöd så han avbokade ett evenemang i Helsingfors han egentligen skulle varit med på. Vi fixade skötare åt Arthur. Körde de 50 minutrarna hemifrån, jag full av förväntan att äntligen få prata genom allt med en barnmorska som hade koll på läget.

Framme blev tiden i väntrummet lång. Efter 30 minuter när jag började fråga mig för så visade det sig att barnmorskan vi skulle träffa var sjuk och inte kunde träffa oss. Ingen hade meddelat oss. Det enda man kunde göra var att boka en ny tid och be oss komma igen. Vi fick i alla fall träffa en läkare och kolla att allt såg bra ut på ultraljudet.

Nästa tid var bokad idag, 12:e april. Igen hade Jonathan tagit ledigt från jobbet och vi hade fixat barnvakt. Det kändes bra denna gång, för jag hade pratat med barnmorskan som skulle ta emot oss några dagar tidigare i telefon.

På plats kollade vi CTG och ultraljud. Allt såg bra ut vilket var skönt. När jag börjar fråga när vi får träffa barnmorskan för att prata om förlossningen så får vi höra att hon tyvärr är sjuk, men att vi kan få en ny tid.

När jag hör det blir jag så otroligt ledsen och arg att tårarna börjar rinna. Det är ju samtalet vi kom hit för. Vi bokar en ny tid men det är omöjligt att hitta en tid som passar både min mans tidtabell och förlossningen, så det slutar med att jag bokar en tid som bara jag kan gå på och behöver på nåt mirakulöst sätt hitta en barnvakt. Igen.

Skulle det handla om t.ex. tandläkartid skulle det inte alls vara samma sak. Men nu är jag så psykiskt instabil av allt det nervösa kring förlossningen att det blir en enorm besvikelse när en tid jag sett fram emot behöver skjutas upp. Två gånger på raken. Utan att vi blivit meddelade på nåt sätt.

När vi lämnar mödrapolikliniken är jag så arg och ledsen att jag känner jag inte vill komma tillbaka. Oron inför förlossningen blir inte direkt lindrad när jag som patient blir behandlad på detta sätt.

All personal jag träffat på mödrapoli och förlossningen i Kokkola har varit vänliga och professionella på alla sätt, verkligen underbara. Nu är kanske inte systemet där det bästa, eftersom meddelandet om vår inställda tid aldrig kom fram till oss. Men det oroar mig att direkt någon är sjuk så blir det svårt att hinna med poliklinik-besöken, som antagligen är lägre i prioritet än arbetet på förlossningen. Spekulerar jag.

Att personalbristen är så uppenbar känns inte tryggt när man förbereder sig på en förlossning. Och jag tänker på hur jobbigt det måste vara för personalen om det inte finns tillräckligt många barnmorskor på plats.

Min önskan är att man skulle satsa mera på förlossningsvården idag. Mera personal, bättre löner och bra och trygg uppföljning av gravida och nyblivna mammor. Jag tänker det är grunden för att man ska vilja få barn och att folkmängden i Finland ska öka.

Och så får jag väl så småningom inse att den där ompratade reformen med 6+6+6 ledighet mellan föräldrarna kanske skulle vara en riktigt bra idé ändå. Det låter så bra i teorin att familjerna ska få bestämma själva. Men så länge familjerna ska bestämma så kommer kvinnorna alltid att halka efter.

Det är ju många gånger mera praktiskt att kvinnan är hemma, också i vår familj. Men samtidigt har man så mycket att förlora på det också. Pappan får aldrig chansen att dela vardagen med barnet på samma sätt som mamman. Och framför allt – typiska kvinnojobb som barnmorskor, vårdpersonal, lärare och dagispedagoger kommer antagligen alltid att vara underbetalda om det inte blir en ändring.

Såna tankar ifrån ett upptappat bad en sen fredagkväll. Nu är bara frågan vem jag ska rösta på på söndag för att se en ändring i de här viktiga frågorna.

Träningsprogram och -upplägg just för dig:

5 thoughts on “Vår upplevelse på Mödrapolikliniken och önskan om förändring

  1. Matias skriver:

    De som skall skammas/skämmas när vi skattebetalare lägger sårade känslor, egen tid,lönebortfall, barnvaktens tid, bil/bensin på osmidigt skötta kund/patient/klient-kontakter (annullering/ny tid) är inkompetenta beslutsfattare som hoppas att de premieras med höjd lön ifall lönen (1 300 €/mån) för en kanslist/sekreterare inbesparas. Ställ krav, valtider!

  2. Mia skriver:

    Hoppas att du även kan meddela soite (mödrapoli) om dethär på deras sida, tycker det är en jätte viktig sak som inte får gå fel, 2 gånger (utan att bli meddelad) !!!!
    Många styrkekramar, hoppas ni kan lösa dethär!
    (Kommer själv att infinna mig på avd 3 om 20+ dagar…. 😮)

  3. J skriver:

    Alltså fy vad jobbigt! Och verkligen dåligt att de inte meddelat dig, tror en orsak kan vara att man nuförtiden inte prioriterar att ha sekreterare och kanslister i samma utsträckning g som förr…
    en hjälp som denna kommer jag också att behöva om ja nån gång ska våga föda igen i framtiden och då är ju det sista man vill att de ska krångla på detta viset.. :/

  4. Jonna skriver:

    Oj nä vad tråkigt…förstår besvikelsen!!! Har du tänkt på att ha med en doula? Kanske det skulle hinnas ännu få en? Jag upplevde jag fick prata genom allt så bra innan, jag hade en till med mig i förlossningen som kunde berätta åt sköterskorna hur jag ville ha det och vad jag var rädd för och en till som kunde massera och hjälpa till så jag hela tiden kände mig trygg. Det är så viktigt att få känna sig trygg då man föder❤️

  5. Malin skriver:

    Så får det verkligen inte gå till! Tycker du ska anmäla till Soites patientombudsman.
    Förstår dina tankar så väl. Har ett trauma från första förlossningen som nog har blivit bearbetat, men även om det är 5 år sedan bär man det med sig. Inför andra förlossningen var jag till soites pelkopoli och av det fick jag inte riktigt ut något… betydligt bättre samtal och stöd fick jag av Sanne på mödrarådgivningen i jeppis. Om du inte varit till henne rekommenderar jag varmt att du ber din rådgivningstant att remittera!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Kickstart Challenge 14 veckor

Vågar du anta utmaningen?
En 14-veckors utmaning för dig som vill träna hemma utan redskap 3-4 gånger i veckan. Du får 8 effektiva träningsprogram, träningsdagbok, träningstest m.m. Läs mer och beställ!

Välkommen!

Lina Björkskog från Linas Träningsblogg

Välkommen till min blogg! Här på min blogg skriver jag om mitt stora intresse: träning och hälsa. Med denna träningsblogg vill jag motivera och inspirera till träning och till en hälsosam livsstil. Jag tycker att träning får och ska vara roligt. Det finns någon träningsform som passar för alla! Do what you love and love what you do, helt enkelt.
Jag som skriver denna blogg är Lina, en finlandssvensk 27-årig fysioterapeut och PT, som njuter av livet och tar dagen som den kommer. Du hittar mig oftast i Helsingfors, ibland i Jakobstad eller inte heller allt för sällan någon helt annanstans där gräset är grönare och vattnet varmare. Jag planerar sällan mina träningspass utan gör det jag har lust med. Oftast blir det svettiga crossfit-pass, löpning eller mountainbiking. Om det inte blåser förstås, för då är jag på vattnet och kitesurfar.

Följ med!

I samarbete med




Gamla inlägg

Sök i bloggen