Blir man dum av träning?

Julia frågade: I skolan läser vi mycket om träningslära och har där fått en uppgift. Vi ska hitta olika teorier om hur idrott påverkar livsstilen och vad det sociala har för påverkan. Jag har läst lite på din blogg och tycker den är jättebra och intressant. Du verkar veta mycket om träning. Så jag undrar hur du tänker enligt hur träning påverkar livsstilen och vad det sociala har för påverkan. 

Detta hur träning påverkar livsstilen och det sociala livet är ju rätt så intressant, tycker jag.

Nu tänker jag inte gå desto djupare in på detta, men en grej som också handlar om detta är påståendet att man blir dum av träning. Jag tänker kanske på människor som viger sitt liv åt att bygga snygga muskler i gymmet, som kanske den vanliga föreställningen också är. Om jag generaliserar väldigt mycket så skulle jag beskriva denna person som en muskulös Arnold Schwarzenegger-wannabe i nötta gråa träningslinnen som spenderar stor del av sin vakna tid bland gymmets tunga hantlar. Men visst kan säkert även den hängivne CrossFit-fantasten eller storsatsande triatleten ses som trög.

Man blir ju inte dum av att träna, utan tvärtom så utsöndrar träning bra hormoner som även har en positiv påverkar på vårt tänkande. Många upplever att det är lättare att koncentrera sig och komma på bra grejer efter ett träningspass.

Men jag tror att påståendet att man blir som man umgås stämmer bra även här.

Om man lägger en stor energi åt träning och bra kost så kommer även förstås hjärnan att tänka i dessa banor. Umgås man med vänner som har träning som intresse och deltar i debatter och diskussioner om träning och hälsa så är det ju det man lägger sin hjärnkapacitet på, och då har ju hjärnan mindre tid att tänka på annat. Man blir ju bra på det man gör, tänker jag.

Jag tycker iallafall det är bra för mig själv att jag har en man som inte är intresserad av träning, så vi pratar sällan om träning hemma. Vi har andra gemensamma intressen, men träning är inte ett av dem. Jag tycker jag får tillräckligt med träningssnack ändå med mitt jobb, på gymmet och med träningsintresserade kompisar. Skulle jag ännu prata om träning med min man stup i kvarten så skulle det inte finnas mycket hjärnkapacitet kvar till annat, känns det nästan som. Man väljer ju vad man lägger sin energi på.

Så det var kanske ett dåligt svar på Julias fråga som kom lite på villovägar.

Jag tror inte träningspasset i sig själv påverkar så mycket på livsstilen och det sociala (man kan ju exempelvis träna för sig själv ute i skogen någonstans), men det handlar om vem du umgås med under och utanför träningen och vad du pratar om och diskuterar med andra.

Vad ville jag ha sagt med detta? Själva träningen gör dig inte dum, men jag tycker det är en intressant diskussion.